Bra start på veckan!

Denna vecka har börjat väldigt bra. Hoppas bara att det fortsätter att hålla i sig i nästa vecka och så klart över påsk helgen.
Dock så har Lill tjejen vart hängig men vilka besked.
Man kan inte annat än bli glad, och framförallt se en ljusning i det eviga mörkret som har vart under längre tid.
Hoppas att ljuset blir ljusare för vare vecka som går, och att livet kommer fortsätta så.
Tycker att vi har haft tillräckligt med motgångar i våra liv, nu är det dags för lite framgångar för oss.

Så jag kan inte göra annat än att hoppas hoppas hoppas på att allt kommer bli strålande bra för oss.

Och jag hoppas verkligen att min lilla lady kommer fixa denna valpning som är beräknad inom dem närmsta dagarna. Jag kommer finnas vid hennes sida och jag har fixat allt för att kunna hjälpa henne på alla sätt och vis.

Nu blir det middag och sedan dags att göra sina kvälls sysslor med kidsen för att sedan kunna valp vaka. Och kanske själv hinna sova ett par timmar innan det är dags för att kliva upp imorgon och göra det man måste innan det är dags att hämta kids från skola och dagmamma.

Kommer det bli bra...?

Jag fattar inte varför allt hela tiden ska gå emot mig, det spelar tydligen ingen roll hur mycket man tänker och försöker så går allt bara åt pipan ändå.
Och jag har ingen som jag kan prata med om det heller, man känner sig ganska låst igen.
Det här var det sista jag ville, och nu har ljuset i tunneln slocknat igen.
Så en hopplös söndag vart det. Och då kan man ju redan börja fundera på hur nästa vecka kommer att bli. Och om det nånsin kommer kännas bra igen eller om det ska fortsätta kännas så här. Allt man vill är att ha det bra och må bra, och att allt ska klaffa, men tydligen så väljer mN vara fel vägar hela tiden för att det ska funka.

Förändring i livet....

Hmmm vilken dag det har vart idag, eller hela veckan kanske man måste säga. Ena dagen är nästan värre än den andra emellan åt :)
Man hade ju nästan velat skippa ganska många dagar som har vart just denna vecka. Men av något ont kommer alltid nåt bra, så när det har gått dåligt har man fått en liten ljusning.
Jag har haft en telefon intervju och lyckats boka in en ytterligare intervju, som dock vart ombokad idag, tills i början av nästa vecka. Sedan så har jag ytterligare en som jag känner ganska lovande intervju på gång, väntar bara på ett utdrag så är det bog snabbt bokat en till intervju. Så jag hoppas det kommer i början på nästa vecka.
Och sedan så är det ju bara 1 vecka kvar tills min lilla tjej valpar, och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för henne denna gång.

Med tanke på allt som hänt både för och nackdelar denna vecka så har man funderat en hel del på vad som egentligen försiggår i mitt liv och man vill bara att allt ska bli så mycket bättre. Jag kan se lite ljus i slutet på tunneln och det finns ju dem som har det mycket, mycket värre än en själv. Och jag har bestämt mig för att detta är inget liv jag vill leva, utan jag tänker nu genomgå ( tillsammans med min familj ) en riktig förändring.
Och jag ger mig inte för än jag uppnår mina mål.

Total förändring, här kommer vi!

Men först sova, och samla lite energi. Så natti natti

Den ena är värre än den andre

Blir så arg på alla dessa kommuner som inte kan hålla sig till samma svar, känner mig så jäkla besviken samtidigt som jag är grymt ledsen hela tiden. Känns som allt bara blir värre och värre.
Jag är inte hel längre utan delad på mitten och på tvären. Men jag står upp fortfarande, vilket jag är glad över. Men frågan är ju den orkar man stå kvar och på samma ställe några månader till, jag försöker ta dag för dag men det känns som allt bara blir fel och galet hur jag än försöker, så går det bara åt pipsvängen iallafall.

Det går aldrig över!

Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att få bort den där jätte klumpen i magen. Känns fortfarande inte helt okej, och det ända man får höra är att det löser sig, det kommer bli bra, ha tålamod och tänk framåt.
Men hur ska man kunna göra det? När man vet hur situationen ser ut och när man vet att det inte blir bättre på ett bra tag.
Hur kan alla jämt säga att det löser sig? Det är ju ingen som sitter i min båt mer än jag och den sjunker och sjunker allt längre ner, det finns inget stopp. Så när kommer det bli bra? Det är ju inte direkt så att det känns speciellt bra än då inget är löst.
Min ork börjar ta slut och jag känner mig bara mer och mer splittrad, vart hör man egentligen hemma? Här eller där, upp eller ner, höger eller vänster, väst eller öst? Hur ska man veta vart hemma är när det inte känns som hemma vart man än är. Allt blir bara fel när jag är i farten. Så man undrar vad det är för fel på mig? Man kanske borde uppsöka läkare så man kan bli en normal människa igen och må bra. Båten sjunker och jag kan inte simma upp min styrka är borta och ingen som kan hoppa i och hjälpa mig upp. Detta är verkligen skit. Hatar att må så här, vill verkligen inte det.