Jaha då har man idag vart hos tandläkaren med äldsta dottern, vilket var väldigt bra, inga hål.
Sedan på eftermiddagen så var det minsta tjejens tur att åka till specialist mottagningen, för vanlig kontroll.
Det gick inte lika bra, med tanke på att hon inte mått bra dem senaste 5 dagarna och har kräkts varenda kväll.
Men bara en gång, läkaren blev också bekymrad eftersom min lilla tjej hade gått ner 300 gram sen i lördags. För vissa kanske inte 300 gram är speciellt mycket, men för min lilla tjej är det mycket. Och jag har inte mått speciellt bra över att hon inte fått behålla allt hon får i sig. Och att hon inte vill ha något som man erbjuder henne. Det skär i hjärtat på en.
Men iallafall så sa läkaren att hon skulle ringa mig imorgon och ha en uppföljning från dagen och har det inte blivit bättre då läggs hon in. Och då har jag ännu mer problem. Jag har efter besöket preliminärt bokat barn och hundvakt, om det skulle bli inläggning på lasarettet för lillans del.
I dem här lägena är det verkligen riktigt skit att man är ensam och det har även min sambo fått äta upp.
Allt hade vart så mycket lättare om han inte var där han var.
Sedan kan man ju fundera hur vissa tänker. För min del så tycker inte jag att man kan skylla på olika saker när man frågar om eventuell hjälp. Och att sedan komma och tro att man ska stå där med öppna armar och hjälpa dem med saker och ting.
Jag vet att man alltid inte kan, men det är konstigt att det går att hjälpa andra när som i månaden. Och att skylla på att dem inte har jobb och pengar och dem andra har det är inte riktigt rätt. Det handlar inte om pengar det handlar om tid. Och har man ett jobb kan man inte hela tiden ta ledigt för att åka.
Hade det vart jag hade jag iallafall hjälpt mina barn, sen spelar det ingen roll om jag hade vart pensionär, arbetslös, arbetare eller haft ont någonstans.
I min familj så är vi uppvuxna med att hjälpa varandra, och ställa upp så mycket som möjligt. Vi bryr oss om varandra.
Men nu är den sista potatisen satt och jag kommer ALDRIG någonsin varken fråga eller be om någonting. Jag klarar mig ändå. Och ALDRIG någonsin hjälpa dem som aldrig hjälpt mig.
Varför skulle jag de. ?
När man hela tiden får massa bortförklaringar och höra massa konstiga saker. Eller får höra att man inte ger någon uppskattning tillbaka.
Jag hoppas min sambo kan börja fatta snart varför jag känner som jag gör. Och att han själv får upp ögonen och ser vad det är som sker.
Min minsta dotter är sjuk. Men det var tydligen fel mamma att hjälpa.
Hmmm det är sånt här som gör att det ALDRIG kommer bli bra mellan vissa av oss.
Så jävla dåligt.
Men det kommer jag komma ihåg.
Även min sambo har missuppfattat vissa saker och det är att han har sagt att vi ska börja om med alla när vi flyttat, och det är inte riktigt sant.
Det jag har sagt är att jag och min sambo ska börja om, få en nystart igen han och jag och våra barn.
Någon/ några andra har jag inte nämnt,
Sedan kan man ju tolka det som man vill. Men dem som har gjort bort sig har det, och jag tänker då inte göra speciellt stort arrangemang för att få det att funka. Som sagt sista potatisen är satt, och jag står för vad jag säger och mina handlingar.
Och för er som läser denna blogg, känner någon av er träffade? Snacka inte bakom min rygg, det kommer fram till mig förr eller senare iallafall.
Och jag vill ha ett liv utan Dallas. Klarar mig bra utan det.
Så är det något kom direkt till mig istället........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar