Jag hatar verkligen den här känslan, och att inte kunna se något ljus i tunneln någon gång.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lösa det, känns bara som om det blir mer och mer för varje dag som går.
Det finns liksom inget stopp,
Man försöker få en struktur på vardagen och allt där till, men hur ska man klara av det när denna ångesten kommer och går som den vill? Allt jag vill är att allt klaffar och blir bra. Känns inte direkt kul att ligga sömnlös på nätterna och känna någon form av panik i kroppen.
Försöker trötta ut mig på dagarna så att jag inte ska känna som jag gör men det funkar tydligen inte det heller.
Sen ser och hör man alla som har sådan tur hela tiden och det är klart man är glad för deras skull att dem lyckas med det dem gör. Och jag har ju iallafall någon tur, otur.. Så jag får väl nöja mig med det så länge, det är ju bättre det än inget alls...
Och med så mycket att se fram emot så borde jag inte känna så som jag gör. Men jag behöver nog fylla på med ny energi så kanske man orkar med detta ett tag till.
Jag göra ett försök imorgon att hitta energi att ta tag i allt igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar