Upp och ner....

Mina dagar går som en bergochdalbana, en dagen är allt super bra nästa har hela världen rasat. Man känner sig så fruktansvärt frustrerad, men det beror väl säkert på all stress man känner just nu över att det faktiskt inte är så många dagar kvar innan vi flyttar och jag har inte hunnit klart med packningen, jag har hur mycket som helst kvar att göra.

Men men det är ju bara att ligga i under dagarna och kvällarna så blir det nog säkert jätte bra.
Man kan nog hinna fixa ner allt innan det är dags att packa flytt bilarna.

Vilken helg det har vart.....

Då är det söndag och jag har haft en väldigt bra helg, tillsammans med mina kids. Dessutom min sambo som var hemma på permis mellan fredag och lördag. Och igår hade min äldsta tjej några kompisar här hemma på kvällen och dem hade sååå kul. Dem dansade och lekte massa lekar och hade lite mys till en film och dem avslutade kvällen med vattenkrig, om man nu kan kalla det för det. Och dem skrattade så dem nästan storkna. Hahaha det var så underbart att se hur kul dem hade.

Så idag blir det att ta det lugnt och plocka lite och fixa sånt som känns lägligt att fixa nu inför flytten om en vecka.
Så det är väl bara att sätta igång och köra redan nu.

Ha en bra dag!

En spännande dag!

Idag har jag haft en riktigt spännande dag. Jag åkte med min äldsta dotter till falu gruva. En riktigt upplevelse måste jag säga. Även om det inte kanske var som alla andra guidade turer, men barnen fick testa på att göra olika slags rep, sedan var vi upp på museet och kikade lite. Efter lunch så gick vi ner i gruvan, och även om vi inte var jätte långt ner eller långt in så va det riktigt spännande.
Jag kommer garanterat boka guidad tur med alla barn och sambo och dem som vill följa med.

Sedan på ganska sen eftermiddag så fick jag samtal av min sambos programledare. Hon ville prata lite av vad dem håller på att jobba med just nu och vad hon har sett för skillnad på honom, osv.
Och det var ganska kul att höra att det går bra för honom även om han har det så jobbigt där inne.

Så nu tänkte jag hoppa ner i sängen och se om jag kan lyckas få något gjort av det som jag inte hann med idag. Och lite till. Imorgon blir det dubbelt så mycket att ta tag i än tidigare. Dagarna börjar försvinna snabbare än tänkt och jag känner en viss press men ändå ett lugn att allt kommer stå klart när det väl är dags, om 1,5 vecka.

Så natti natti

Att göra olika val....

Jag tycker det är konstigt att man ska behöva be folk om olika val. Det är något man tycker att dem ska kunna göra utan att man ber om det.
Borde dem inte kunna se själva hur fan illa vissa beter sig.? Jag tycker det är hemskt att behöva säga åt någon att välja, men ibland så har man inget val.
Och när det dessutom pågått så länge som det har, så borde det redan ha skett en förändring för länge länge sen.
Men jag har under en ganska lång tid tillbaka förstått, vad en person satt och sa till mig många gånger om detta. Men trodde då inte på den personen.
Men godtrogen som man är så trodde jag aldrig att det skulle bli så här jävla sjukt som det är idag.
Det är en sak att inte vara omtyckt, men att behöva ta så mycket skit och alla påhopp och att man inte är lika bra som någon tidigare. Och varför det blev jag eftersom jag enligt dem är helt värdelös på att laga mat.
Då kan man ju börja undra vem eller vilka man lever med.
I augusti så är det 10 år sen som vi träffades och jag har aldrig någonsin ställt sådana krav som jag gjort nu.

Men vad gör man inte då i sån här situation? Jag tänker fortsätta leva mitt liv som jag själv vill, det är inte en jävel som kan säga åt mig att göra si eller så. Mitt liv och mina beslut, så är det bara.
Och detta gäller även mina barn, dem som inte visat intresse eller brytt sig överhuvudtaget, behöver inte komma när vi har flyttat heller. Varför fjäska då för? Finns ingen anledning.

Jag kan inte riktigt förstå att det är så svårt att förstå att ett samtal lite då och då inte skadar, det visar bara att man iallafall tänker och bryr sig.

Därför har jag nu bett en person om att göra ett val, och jag väntar på spänning på vad det kommer bli.
Och jag tror nog att det blir ett jobbigt val, men jag har gjort mitt, och det står jag för.

Mitt beslut, mitt val.
Ingen annan behöver lida.
Har jag valt fel, så är det mitt problem ingen annans.
Har jag valt rätt, så är det min lycka ingen annans.

Så är det bara... Vuxen är jag och kan stå för konsekvenserna för mina val.

Så det så!

Så det kan bli!

Jaha då har man idag vart hos tandläkaren med äldsta dottern, vilket var väldigt bra, inga hål.
Sedan på eftermiddagen så var det minsta tjejens tur att åka till specialist mottagningen, för vanlig kontroll.
Det gick inte lika bra, med tanke på att hon inte mått bra dem senaste 5 dagarna och har kräkts varenda kväll.
Men bara en gång, läkaren blev också bekymrad eftersom min lilla tjej hade gått ner 300 gram sen i lördags. För vissa kanske inte 300 gram är speciellt mycket, men för min lilla tjej är det mycket. Och jag har inte mått speciellt bra över att hon inte fått behålla allt hon får i sig. Och att hon inte vill ha något som man erbjuder henne. Det skär i hjärtat på en.
Men iallafall så sa läkaren att hon skulle ringa mig imorgon och ha en uppföljning från dagen och har det inte blivit bättre då läggs hon in. Och då har jag ännu mer problem. Jag har efter besöket preliminärt bokat barn och hundvakt, om det skulle bli inläggning på lasarettet för lillans del.
I dem här lägena är det verkligen riktigt skit att man är ensam och det har även min sambo fått äta upp.
Allt hade vart så mycket lättare om han inte var där han var.

Sedan kan man ju fundera hur vissa tänker. För min del så tycker inte jag att man kan skylla på olika saker när man frågar om eventuell hjälp. Och att sedan komma och tro att man ska stå där med öppna armar och hjälpa dem med saker och ting.
Jag vet att man alltid inte kan, men det är konstigt att det går att hjälpa andra när som i månaden. Och att skylla på att dem inte har jobb och pengar och dem andra har det är inte riktigt rätt. Det handlar inte om pengar det handlar om tid. Och har man ett jobb kan man inte hela tiden ta ledigt för att åka.
Hade det vart jag hade jag iallafall hjälpt mina barn, sen spelar det ingen roll om jag hade vart pensionär, arbetslös, arbetare eller haft ont någonstans.

I min familj så är vi uppvuxna med att hjälpa varandra, och ställa upp så mycket som möjligt. Vi bryr oss om varandra.


Men nu är den sista potatisen satt och jag kommer ALDRIG någonsin varken fråga eller be om någonting. Jag klarar mig ändå. Och ALDRIG någonsin hjälpa dem som aldrig hjälpt mig.
Varför skulle jag de. ?
När man hela tiden får massa bortförklaringar och höra massa konstiga saker. Eller får höra att man inte ger någon uppskattning tillbaka.

Jag hoppas min sambo kan börja fatta snart varför jag känner som jag gör. Och att han själv får upp ögonen och ser vad det är som sker.

Min minsta dotter är sjuk. Men det var tydligen fel mamma att hjälpa.

Hmmm det är sånt här som gör att det ALDRIG kommer bli bra mellan vissa av oss.
Så jävla dåligt.
Men det kommer jag komma ihåg.

Även min sambo har missuppfattat vissa saker och det är att han har sagt att vi ska börja om med alla när vi flyttat, och det är inte riktigt sant.
Det jag har sagt är att jag och min sambo ska börja om, få en nystart igen han och jag och våra barn.
Någon/ några andra har jag inte nämnt,
Sedan kan man ju tolka det som man vill. Men dem som har gjort bort sig har det, och jag tänker då inte göra speciellt stort arrangemang för att få det att funka. Som sagt sista potatisen är satt, och jag står för vad jag säger och mina handlingar.

Och för er som läser denna blogg, känner någon av er träffade? Snacka inte bakom min rygg, det kommer fram till mig förr eller senare iallafall.
Och jag vill ha ett liv utan Dallas. Klarar mig bra utan det.
Så är det något kom direkt till mig istället........

Deprimerad.....

Idag har det inte vart någon bra dag alls. Tankarna har bara gjort mig deprimerad, och man har inte orkat med det man skulle velat hunnit med. När ska detta få ett slut, börjar jag känna. Det är då inte meningen att man ska behöva känna och må som jag gör hela tiden.
Jag vet att jag kan få det så mycket bättre men tiden och ekonomin gör så det går åt helvete. Det är så mycket man vill Jonna göra men timmarna räcker inte till.
Och det är ju en hel del åkandes denna vecka till både tandläkare och läkare och så ska dem komma och besiktiga huset på fredag. Och nästa vecka är sista veckan för barnen i skolan och dagis. Sedan är det sportlov och vi flyttar.

Hur ska man få tiden att räcka till. Det låter så bra när man pratar om hur man tänker och hur mycket man skulle kunna hinna med. Men sedan inser man att tiden inte räcker iallafall, och jag är nu rädd för att jag inte kommer hinna med att få till lite småsaker i huset innan det är dags för försäljning.

Man önskar bara att man kunde knäppa med fingrarna och vips så var allt klart i huset. Det skulle vara så mycket enklare, varför ska det alltid bli massa trubbel så fort jag försöker göra det bästa för mon familj? Vad gör jag för fel? Det kan man ju undrar länge på, iallafall jag. Tycker jag alltid gör det som är bäst för oss, men ändå blir det så mycket problem.

Så det blir väl att försöka lösa alla dessa problem och sedan gå vidare och lösa resten. Men det kommer nog ta ett bra tag.

Men jag får sparka mig själv i baken och se till att det blir en ändring, med start imorgon skulle jag vilja säga.

Nu är det nog!!!!!

Ingen bra dag :(

Idag vaknade jag med en känsla av att denna dag skulle bli jobbig. Jag förstod först inte varför den skulle bli jobbig. Jag hade ju inte direkt något att göra mer än tandläkaren med ena dottern och sedan bara vara hemma med barnen, eftersom dem var sjuka i helgen så vart dem hemma idag för att se så det verkligen har slutat, så dem inte smittar någon i skolan och dagis. Efter tandläkaren förstod jag vad det var som skulle bli jobbigt. Tankarna började då rulla in och det blir bara värre och värre känns det som. Och man bara känner att man skulle vilja lägga sig och sova bort detta, det skulle vara så jävla skönt att bara kunna vakna upp från detta skit och bara få vara.

Så det blir nog en tidig kväll idag och sedan hoppas på att morgondagen känns bättre. Detta är inte kul....... Vill bara må bra.

Min lilla tjej

Denna dag och kväll har inte vart någon höjdare för min lilla tjej, det började igår kväll med kräkning och så även en gång under natten.
Hon sov sedan hela dagen typ, var väl vaken ca 2 timmar totalt. Hon har inte velat äta eller dricka något, fick i henne några munnar saft och vatten. På eftermiddagen fick jag i henne en flaska välling typ 2 dl. Men efter ca 1,5 timmar kom allt upp igen.

Jag ringde då 1177 och fick rådet att åka in till akuten med henne så dem fick titta. Och när jag kom in så verkade det som om dem tyckte jag var konstig som åkte in för det. Dem trodde det var vinterkräksjuka. Men när jag hade förklarat för dem att hon hade Turners syndrom och hade vart förstoppad så tog dem sig en koll. Hon fick Alvedon, eftersom hon hade lite feber och sedan lavemang. Och min lilla tjej vart inte så speciellt glad, hon ville verkligen inte vara där. Och man känner sig så taskig samtidigt som det är för hennes bästa.
Iallafall så kom det ut lite hårda klumpar och vi fick åka hem.

Hennes läkare har gett oss ett medel som hon ska fortsätta med i 3 månader och det var ingen höjdare att ge henne det ikväll + hennes andra medicin. Hon vart jätte ledsen och upprepade nej många gånger. Men tyvärr så är det för hennes välmående som hon måste få den medicinen mot förstoppning. Men det känns verkligen skit jobbigt. Och det tar verkligen på mig.
Skulle hon fortsätta kräkas så ska måste vi åka in igen.

Men på onsdag ska vi till hennes läkare på undersökning och då ska tala om allt detta och hur jobbigt det är för henne. Tycker verkligen jätte synd om min lilla tjej, vill bara att hon ska må bra och slippa alla problem med magen och allt där till. Hoppas att hon blir bra snart.
Nu ska jag försöka sova lite och hoppas verkligen att hon får sova ostört inatt med inga kräkningar.
Natti natti

Seg dag!

Efter gårdagens alla överraskningar och kul med barnen så känner jag mig helt slut idag.
Och Lill tjejen mår Inge vidare heller. Hon hade lite spy kalas igår kväll och inatt så inte blev det mycket sömn för min del.
Hade tänkt ha en rensa dag idag efter dagarna går och om 19 dagar flyttar vi.
Men min ork har sprungit bort. Så det blir nu först att försöka hitta den och sedan sätta fart med tvätt och rensning och packning.

Igår var min sambo hemma över dagen och det var så kul när vi hämtade barnen på dagis och skolan, dem hade inte en aning om att han skulle komma. Och deras miner på det. Helt obeskrivligt! Men det värmde i hjärtat att se dem så lyckliga.
Värre var det senare på kvällen när han skulle ta tåget tillbaka. Ingen höjdare, men vi visste båda att det skulle vara den jobbigaste biten. Men nu får han förhoppningsvis komma hem igen om 14 dagar och då med en övernattning. Det kommer uppskattas mer än den igår.

Men om man nu då skulle försöka ta och få lite energi och börja fixa dagens måsten så det händer nått.

Måste ju bli klar någon gång. Och gärna så snart som möjligt.

Ha det bra

Ångest på hög nivå......

Jag hatar verkligen den här känslan, och att inte kunna se något ljus i tunneln någon gång.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lösa det, känns bara som om det blir mer och mer för varje dag som går.
Det finns liksom inget stopp,

Man försöker få en struktur på vardagen och allt där till, men hur ska man klara av det när denna ångesten kommer och går som den vill? Allt jag vill är att allt klaffar och blir bra. Känns inte direkt kul att ligga sömnlös på nätterna och känna någon form av panik i kroppen.

Försöker trötta ut mig på dagarna så att jag inte ska känna som jag gör men det funkar tydligen inte det heller.
Sen ser och hör man alla som har sådan tur hela tiden och det är klart man är glad för deras skull att dem lyckas med det dem gör. Och jag har ju iallafall någon tur, otur.. Så jag får väl nöja mig med det så länge, det är ju bättre det än inget alls...

Och med så mycket att se fram emot så borde jag inte känna så som jag gör. Men jag behöver nog fylla på med ny energi så kanske man orkar med detta ett tag till.
Jag göra ett försök imorgon att hitta energi att ta tag i allt igen.

25 dagar kvar....

Det är 25 dagar kvar tills vi flyttar och min rygg säger ifrån. Har vilat hela förmiddagen men det hjälper inte. Ikväll blir det en dos med liniment och så får vi se om det hjälper.

Så jävla typiskt att värken måste komma nu när man egentligen inte har tid att vila. Man måste ju hinna med en hel del per dag för att det inte ska vara så mycket sista dagarna, och inte kan man ordna med alla samtal som ska göras heller, eftersom det är söndag.

Och jag fattar inte vad jag har gjort heller eftersom jag inte pysslade med tunga saker igår. Så vart kommer värken ifrån, man skulle kunna tro att jag halkat i trappen igen men det har jag inte gjort heller.

Jag funderar på att lägga mig i badet lite senare och se om det hjälper eller inte. På tisdag ska jag iallafall på gym med instruktör och se om det kanske kan hjälpa min rygg att få tillbaka styrkan. Skulle behövas, och ska se om jag inte kan ta mig till simhallen med för att simma.
Förhoppningsvis har jag inte lika ont imorgon.

Ha en fortsatt trevlig och solig dag :)

Nu börjar ner räkningen...

Första februari, och om exakt 28 dagar flyttar vi :) så denna månad blir det inte att ligga på lat sidan. Har visserligen hunnit med att packa och röjt en hel del, men det är ändå ganska mycket kvar. Men jag tror att det kommer gå ganska fort att packa det sista.

Sedan kommer det roliga med att leta efter lastbil eller bil med dragkrock och släp så man kan få ner sakerna. Men det borde inte vara några problem.

Sedan hoppas jag att allt ska lösa sig för min sambo med fotboja, men det borde inte vara några problem.