Som gubben i lådan!!!!

Igår efter jobbet åkte jag till UPS för att hämta ett paket som verkligen vart efterlängtat, eftersom UPS inte kunde meddela sin chaufför ( som kör mitt område) att jag ville ha det levererat efter kl 16. Jag har hört att UPS har väldigt dåligt ryckte när det gäller service och trevligt bemötande. Men som sagt man kan ju inte dra alla över samma kant, har själv jobbat för dem och fick då aldrig uppleva någon otrevlig person tills igår.
När jag kom in på expedition var det folktomt och ingen personal syntes till, jag ser att det står en skylt på disken som säger att dem är upptagna med en annan kund.
Men eftersom det var tomt i lokalen torde jag att dem glömt skylten framme och jag ringer på.
Då hör jag en som vrålar från ett annat rum "men vad i helvete"
???
Ut ur en dörr hoppar en kille ut och sträcker sig och pekar på skylten och tittar argt samt förvånande på mig, där jag står och säkerligen ser ut som just ett frågetecken. Han säger att han är upptagen med att leta efter ett paket på ca 2 kg och att det är väldigt mycket paket som ligger där.
Okej svarar jag fortfarande chockad över hur någon kan hoppa ut pricka som gubben i lådan. Men han tar min gula lapp som chauffören lämnat i brevlådan hos mig och går in för att hämta mitt paket.
När han gått in hör jag en annan person som säger åt honom att han kanske inte bör svära. Och killen som hoppade ut genom dörren svara honom med att han svär hur mycket han vill. Allt hördes klart och tydligt.
Jag fick mitt paket inom 5 min och kunde åka därifrån.
Tycker dem borde ha lite bättre koll på vad dem lägger paket och vart dem gör av dem, min pappa skulle också fått paket via dem för mer än 1 månad sen och det paketet vet dem inte vart det är, någon har kvitterat ut det men det finns inget namn och UPS vet fortfarande inte vart paketet tagit vägen. Mycket dåligt av UPS.
Jag jobbar själv inom transport och service. Och möter mycket folk varje dag och det skulle ALDRIG falla mig in att svära framför kunder och eller bli irriterad över små saker.
Snacka om att UPS klantar till sig lite väl mycket om jag får säga min sak.

Kommer nog ALDRIG mer godta en leverans med det företaget.

Tankar kommer och går

Nu va det ett tag sen som jag skev, men har väl nog inte haft något att skriva om egentligen.
Men nu så här på kvälls kvisten så började mina tankar att snurra igen, och det är nog på tiden att man får ur sig det onda så man kan ta in det goda.
Har haft så jävla tufft ett tag med myndigheter och annat skit, men har väl nu äntligen lyckats få lite struktur med det.

Nya jobbet går strålande och jag trivs jätte bra med det jag gör.

Men det finns vissa saker som gör att dessa tankar kommer och hänger kvar ett par dagar.

Som idag på jobbet trafikkaos som vanligt vid rusningstrafik. Två personbilar som krockat vid en påfart, första polispatrull som kommer till plats vet nog inte riktigt vart dem ska, eftersom dem lägger sig i helt på tok fel fil, sedan kastar dem sig in i den rätta filen ( alltså tre filers byte) kan man nog kalla det för. Ena polisen kliver ut och går fram till personerna med dem krockade bilarna. Hans kollega börjar backa polisbilen och stannar sedan för att kasta upp sin dörr bara några cm från min lastbil. Jag försöker krypa försiktigt förbi eftersom jag inte vill att det ska bli någon mer krock. Då ställer sig den första polisen som hoppade ut medans kollegan backade framför mig och tittar väldigt argt på mig och påvisar att jag ska köra förbi.
Alltså detta handlar bara om sekunder. Jag kryper fortfarande eftersom jag kör lastbil och den är ju inte direkt liten.
Jag vill ju inte att det ska bli någon mer olycka på vägen. Men enligt polisen så hade det tydligen inte spelat någon roll eftersom han vinkade och viftade som en tok om att jag skulle köra.
I det läget hade jag sådan lust att fråga polisen själv om han skulle sätta sig själv och köra min lastbil så kunde han skälv gå känna hur det känns. Det är inte alla säkert att bara slänga sig ut hur som helst med en lastbil. Men jag bet mig i tungan och körde vidare. Kom på att polisen nog inte ens hade behörighet att framföra min lastbil, så det hade inte gått iallafall hahaha.

Varje dag på jobbet så ser man att folk inte använder sunt förnuft i trafiken. Dem kastar sig in bara centimetrar ifrån lastbilarna och skiter fullständigt i vad som kan hända. Sen verkar ju dem flesta tro att alla blivit tankeläsare, det finns något som kallas för blinkers i bilar. För er som inte visste det så underlättar det lite för andra trafikanter i trafiken, eftersom den påvisar om man ska svänga, eller byta körfält eller svänga in till kanten, in på parkering och även när man ska köra ut eller startar från kanten. Så alla som kör bil ANVÄND DEN LILLA SPAKEN OM NI SKA SVÄNGA ELLER BYTA FÄLT ELLER IN PÅ PARKERINGSRUTA ELLER IN TILL VÄGKANTEN SAMT ÅKA FRÅN KANTEN!!! Fan va mycket lättare det skulle bli för alla.

Jag tror nog att tutan används mer än blinkersen gör i dagsläget. Men tutan är till för att varna och få folk uppmärksamma på att eventuell fara kan hända. Men i dagsläget används den mer som en leksak i mina ögon.

Och det där med att hålla avstånd till framförvarande bil. Det skulle minska olyckorna med hästlängder, eftersom både bilar och lastbilar inte kan stanna på två röda sekundrar.

Det finns mycket man kan diskutera i just människors beteende i trafiken, men man kommer nog aldrig att få ett vettigt svar.
Så det är nog bara att lägga ner dessa frågor och diskutioner, vi är ju inte mer än människor som tydligen inte bryr oss om varandra alls.

Bra start på veckan!

Denna vecka har börjat väldigt bra. Hoppas bara att det fortsätter att hålla i sig i nästa vecka och så klart över påsk helgen.
Dock så har Lill tjejen vart hängig men vilka besked.
Man kan inte annat än bli glad, och framförallt se en ljusning i det eviga mörkret som har vart under längre tid.
Hoppas att ljuset blir ljusare för vare vecka som går, och att livet kommer fortsätta så.
Tycker att vi har haft tillräckligt med motgångar i våra liv, nu är det dags för lite framgångar för oss.

Så jag kan inte göra annat än att hoppas hoppas hoppas på att allt kommer bli strålande bra för oss.

Och jag hoppas verkligen att min lilla lady kommer fixa denna valpning som är beräknad inom dem närmsta dagarna. Jag kommer finnas vid hennes sida och jag har fixat allt för att kunna hjälpa henne på alla sätt och vis.

Nu blir det middag och sedan dags att göra sina kvälls sysslor med kidsen för att sedan kunna valp vaka. Och kanske själv hinna sova ett par timmar innan det är dags för att kliva upp imorgon och göra det man måste innan det är dags att hämta kids från skola och dagmamma.

Kommer det bli bra...?

Jag fattar inte varför allt hela tiden ska gå emot mig, det spelar tydligen ingen roll hur mycket man tänker och försöker så går allt bara åt pipan ändå.
Och jag har ingen som jag kan prata med om det heller, man känner sig ganska låst igen.
Det här var det sista jag ville, och nu har ljuset i tunneln slocknat igen.
Så en hopplös söndag vart det. Och då kan man ju redan börja fundera på hur nästa vecka kommer att bli. Och om det nånsin kommer kännas bra igen eller om det ska fortsätta kännas så här. Allt man vill är att ha det bra och må bra, och att allt ska klaffa, men tydligen så väljer mN vara fel vägar hela tiden för att det ska funka.

Förändring i livet....

Hmmm vilken dag det har vart idag, eller hela veckan kanske man måste säga. Ena dagen är nästan värre än den andra emellan åt :)
Man hade ju nästan velat skippa ganska många dagar som har vart just denna vecka. Men av något ont kommer alltid nåt bra, så när det har gått dåligt har man fått en liten ljusning.
Jag har haft en telefon intervju och lyckats boka in en ytterligare intervju, som dock vart ombokad idag, tills i början av nästa vecka. Sedan så har jag ytterligare en som jag känner ganska lovande intervju på gång, väntar bara på ett utdrag så är det bog snabbt bokat en till intervju. Så jag hoppas det kommer i början på nästa vecka.
Och sedan så är det ju bara 1 vecka kvar tills min lilla tjej valpar, och jag hoppas verkligen att det kommer gå bra för henne denna gång.

Med tanke på allt som hänt både för och nackdelar denna vecka så har man funderat en hel del på vad som egentligen försiggår i mitt liv och man vill bara att allt ska bli så mycket bättre. Jag kan se lite ljus i slutet på tunneln och det finns ju dem som har det mycket, mycket värre än en själv. Och jag har bestämt mig för att detta är inget liv jag vill leva, utan jag tänker nu genomgå ( tillsammans med min familj ) en riktig förändring.
Och jag ger mig inte för än jag uppnår mina mål.

Total förändring, här kommer vi!

Men först sova, och samla lite energi. Så natti natti

Den ena är värre än den andre

Blir så arg på alla dessa kommuner som inte kan hålla sig till samma svar, känner mig så jäkla besviken samtidigt som jag är grymt ledsen hela tiden. Känns som allt bara blir värre och värre.
Jag är inte hel längre utan delad på mitten och på tvären. Men jag står upp fortfarande, vilket jag är glad över. Men frågan är ju den orkar man stå kvar och på samma ställe några månader till, jag försöker ta dag för dag men det känns som allt bara blir fel och galet hur jag än försöker, så går det bara åt pipsvängen iallafall.

Det går aldrig över!

Jag fattar inte varför det ska vara så svårt att få bort den där jätte klumpen i magen. Känns fortfarande inte helt okej, och det ända man får höra är att det löser sig, det kommer bli bra, ha tålamod och tänk framåt.
Men hur ska man kunna göra det? När man vet hur situationen ser ut och när man vet att det inte blir bättre på ett bra tag.
Hur kan alla jämt säga att det löser sig? Det är ju ingen som sitter i min båt mer än jag och den sjunker och sjunker allt längre ner, det finns inget stopp. Så när kommer det bli bra? Det är ju inte direkt så att det känns speciellt bra än då inget är löst.
Min ork börjar ta slut och jag känner mig bara mer och mer splittrad, vart hör man egentligen hemma? Här eller där, upp eller ner, höger eller vänster, väst eller öst? Hur ska man veta vart hemma är när det inte känns som hemma vart man än är. Allt blir bara fel när jag är i farten. Så man undrar vad det är för fel på mig? Man kanske borde uppsöka läkare så man kan bli en normal människa igen och må bra. Båten sjunker och jag kan inte simma upp min styrka är borta och ingen som kan hoppa i och hjälpa mig upp. Detta är verkligen skit. Hatar att må så här, vill verkligen inte det.

Upp och ner....

Mina dagar går som en bergochdalbana, en dagen är allt super bra nästa har hela världen rasat. Man känner sig så fruktansvärt frustrerad, men det beror väl säkert på all stress man känner just nu över att det faktiskt inte är så många dagar kvar innan vi flyttar och jag har inte hunnit klart med packningen, jag har hur mycket som helst kvar att göra.

Men men det är ju bara att ligga i under dagarna och kvällarna så blir det nog säkert jätte bra.
Man kan nog hinna fixa ner allt innan det är dags att packa flytt bilarna.

Vilken helg det har vart.....

Då är det söndag och jag har haft en väldigt bra helg, tillsammans med mina kids. Dessutom min sambo som var hemma på permis mellan fredag och lördag. Och igår hade min äldsta tjej några kompisar här hemma på kvällen och dem hade sååå kul. Dem dansade och lekte massa lekar och hade lite mys till en film och dem avslutade kvällen med vattenkrig, om man nu kan kalla det för det. Och dem skrattade så dem nästan storkna. Hahaha det var så underbart att se hur kul dem hade.

Så idag blir det att ta det lugnt och plocka lite och fixa sånt som känns lägligt att fixa nu inför flytten om en vecka.
Så det är väl bara att sätta igång och köra redan nu.

Ha en bra dag!

En spännande dag!

Idag har jag haft en riktigt spännande dag. Jag åkte med min äldsta dotter till falu gruva. En riktigt upplevelse måste jag säga. Även om det inte kanske var som alla andra guidade turer, men barnen fick testa på att göra olika slags rep, sedan var vi upp på museet och kikade lite. Efter lunch så gick vi ner i gruvan, och även om vi inte var jätte långt ner eller långt in så va det riktigt spännande.
Jag kommer garanterat boka guidad tur med alla barn och sambo och dem som vill följa med.

Sedan på ganska sen eftermiddag så fick jag samtal av min sambos programledare. Hon ville prata lite av vad dem håller på att jobba med just nu och vad hon har sett för skillnad på honom, osv.
Och det var ganska kul att höra att det går bra för honom även om han har det så jobbigt där inne.

Så nu tänkte jag hoppa ner i sängen och se om jag kan lyckas få något gjort av det som jag inte hann med idag. Och lite till. Imorgon blir det dubbelt så mycket att ta tag i än tidigare. Dagarna börjar försvinna snabbare än tänkt och jag känner en viss press men ändå ett lugn att allt kommer stå klart när det väl är dags, om 1,5 vecka.

Så natti natti

Att göra olika val....

Jag tycker det är konstigt att man ska behöva be folk om olika val. Det är något man tycker att dem ska kunna göra utan att man ber om det.
Borde dem inte kunna se själva hur fan illa vissa beter sig.? Jag tycker det är hemskt att behöva säga åt någon att välja, men ibland så har man inget val.
Och när det dessutom pågått så länge som det har, så borde det redan ha skett en förändring för länge länge sen.
Men jag har under en ganska lång tid tillbaka förstått, vad en person satt och sa till mig många gånger om detta. Men trodde då inte på den personen.
Men godtrogen som man är så trodde jag aldrig att det skulle bli så här jävla sjukt som det är idag.
Det är en sak att inte vara omtyckt, men att behöva ta så mycket skit och alla påhopp och att man inte är lika bra som någon tidigare. Och varför det blev jag eftersom jag enligt dem är helt värdelös på att laga mat.
Då kan man ju börja undra vem eller vilka man lever med.
I augusti så är det 10 år sen som vi träffades och jag har aldrig någonsin ställt sådana krav som jag gjort nu.

Men vad gör man inte då i sån här situation? Jag tänker fortsätta leva mitt liv som jag själv vill, det är inte en jävel som kan säga åt mig att göra si eller så. Mitt liv och mina beslut, så är det bara.
Och detta gäller även mina barn, dem som inte visat intresse eller brytt sig överhuvudtaget, behöver inte komma när vi har flyttat heller. Varför fjäska då för? Finns ingen anledning.

Jag kan inte riktigt förstå att det är så svårt att förstå att ett samtal lite då och då inte skadar, det visar bara att man iallafall tänker och bryr sig.

Därför har jag nu bett en person om att göra ett val, och jag väntar på spänning på vad det kommer bli.
Och jag tror nog att det blir ett jobbigt val, men jag har gjort mitt, och det står jag för.

Mitt beslut, mitt val.
Ingen annan behöver lida.
Har jag valt fel, så är det mitt problem ingen annans.
Har jag valt rätt, så är det min lycka ingen annans.

Så är det bara... Vuxen är jag och kan stå för konsekvenserna för mina val.

Så det så!

Så det kan bli!

Jaha då har man idag vart hos tandläkaren med äldsta dottern, vilket var väldigt bra, inga hål.
Sedan på eftermiddagen så var det minsta tjejens tur att åka till specialist mottagningen, för vanlig kontroll.
Det gick inte lika bra, med tanke på att hon inte mått bra dem senaste 5 dagarna och har kräkts varenda kväll.
Men bara en gång, läkaren blev också bekymrad eftersom min lilla tjej hade gått ner 300 gram sen i lördags. För vissa kanske inte 300 gram är speciellt mycket, men för min lilla tjej är det mycket. Och jag har inte mått speciellt bra över att hon inte fått behålla allt hon får i sig. Och att hon inte vill ha något som man erbjuder henne. Det skär i hjärtat på en.
Men iallafall så sa läkaren att hon skulle ringa mig imorgon och ha en uppföljning från dagen och har det inte blivit bättre då läggs hon in. Och då har jag ännu mer problem. Jag har efter besöket preliminärt bokat barn och hundvakt, om det skulle bli inläggning på lasarettet för lillans del.
I dem här lägena är det verkligen riktigt skit att man är ensam och det har även min sambo fått äta upp.
Allt hade vart så mycket lättare om han inte var där han var.

Sedan kan man ju fundera hur vissa tänker. För min del så tycker inte jag att man kan skylla på olika saker när man frågar om eventuell hjälp. Och att sedan komma och tro att man ska stå där med öppna armar och hjälpa dem med saker och ting.
Jag vet att man alltid inte kan, men det är konstigt att det går att hjälpa andra när som i månaden. Och att skylla på att dem inte har jobb och pengar och dem andra har det är inte riktigt rätt. Det handlar inte om pengar det handlar om tid. Och har man ett jobb kan man inte hela tiden ta ledigt för att åka.
Hade det vart jag hade jag iallafall hjälpt mina barn, sen spelar det ingen roll om jag hade vart pensionär, arbetslös, arbetare eller haft ont någonstans.

I min familj så är vi uppvuxna med att hjälpa varandra, och ställa upp så mycket som möjligt. Vi bryr oss om varandra.


Men nu är den sista potatisen satt och jag kommer ALDRIG någonsin varken fråga eller be om någonting. Jag klarar mig ändå. Och ALDRIG någonsin hjälpa dem som aldrig hjälpt mig.
Varför skulle jag de. ?
När man hela tiden får massa bortförklaringar och höra massa konstiga saker. Eller får höra att man inte ger någon uppskattning tillbaka.

Jag hoppas min sambo kan börja fatta snart varför jag känner som jag gör. Och att han själv får upp ögonen och ser vad det är som sker.

Min minsta dotter är sjuk. Men det var tydligen fel mamma att hjälpa.

Hmmm det är sånt här som gör att det ALDRIG kommer bli bra mellan vissa av oss.
Så jävla dåligt.
Men det kommer jag komma ihåg.

Även min sambo har missuppfattat vissa saker och det är att han har sagt att vi ska börja om med alla när vi flyttat, och det är inte riktigt sant.
Det jag har sagt är att jag och min sambo ska börja om, få en nystart igen han och jag och våra barn.
Någon/ några andra har jag inte nämnt,
Sedan kan man ju tolka det som man vill. Men dem som har gjort bort sig har det, och jag tänker då inte göra speciellt stort arrangemang för att få det att funka. Som sagt sista potatisen är satt, och jag står för vad jag säger och mina handlingar.

Och för er som läser denna blogg, känner någon av er träffade? Snacka inte bakom min rygg, det kommer fram till mig förr eller senare iallafall.
Och jag vill ha ett liv utan Dallas. Klarar mig bra utan det.
Så är det något kom direkt till mig istället........

Deprimerad.....

Idag har det inte vart någon bra dag alls. Tankarna har bara gjort mig deprimerad, och man har inte orkat med det man skulle velat hunnit med. När ska detta få ett slut, börjar jag känna. Det är då inte meningen att man ska behöva känna och må som jag gör hela tiden.
Jag vet att jag kan få det så mycket bättre men tiden och ekonomin gör så det går åt helvete. Det är så mycket man vill Jonna göra men timmarna räcker inte till.
Och det är ju en hel del åkandes denna vecka till både tandläkare och läkare och så ska dem komma och besiktiga huset på fredag. Och nästa vecka är sista veckan för barnen i skolan och dagis. Sedan är det sportlov och vi flyttar.

Hur ska man få tiden att räcka till. Det låter så bra när man pratar om hur man tänker och hur mycket man skulle kunna hinna med. Men sedan inser man att tiden inte räcker iallafall, och jag är nu rädd för att jag inte kommer hinna med att få till lite småsaker i huset innan det är dags för försäljning.

Man önskar bara att man kunde knäppa med fingrarna och vips så var allt klart i huset. Det skulle vara så mycket enklare, varför ska det alltid bli massa trubbel så fort jag försöker göra det bästa för mon familj? Vad gör jag för fel? Det kan man ju undrar länge på, iallafall jag. Tycker jag alltid gör det som är bäst för oss, men ändå blir det så mycket problem.

Så det blir väl att försöka lösa alla dessa problem och sedan gå vidare och lösa resten. Men det kommer nog ta ett bra tag.

Men jag får sparka mig själv i baken och se till att det blir en ändring, med start imorgon skulle jag vilja säga.

Nu är det nog!!!!!

Ingen bra dag :(

Idag vaknade jag med en känsla av att denna dag skulle bli jobbig. Jag förstod först inte varför den skulle bli jobbig. Jag hade ju inte direkt något att göra mer än tandläkaren med ena dottern och sedan bara vara hemma med barnen, eftersom dem var sjuka i helgen så vart dem hemma idag för att se så det verkligen har slutat, så dem inte smittar någon i skolan och dagis. Efter tandläkaren förstod jag vad det var som skulle bli jobbigt. Tankarna började då rulla in och det blir bara värre och värre känns det som. Och man bara känner att man skulle vilja lägga sig och sova bort detta, det skulle vara så jävla skönt att bara kunna vakna upp från detta skit och bara få vara.

Så det blir nog en tidig kväll idag och sedan hoppas på att morgondagen känns bättre. Detta är inte kul....... Vill bara må bra.

Min lilla tjej

Denna dag och kväll har inte vart någon höjdare för min lilla tjej, det började igår kväll med kräkning och så även en gång under natten.
Hon sov sedan hela dagen typ, var väl vaken ca 2 timmar totalt. Hon har inte velat äta eller dricka något, fick i henne några munnar saft och vatten. På eftermiddagen fick jag i henne en flaska välling typ 2 dl. Men efter ca 1,5 timmar kom allt upp igen.

Jag ringde då 1177 och fick rådet att åka in till akuten med henne så dem fick titta. Och när jag kom in så verkade det som om dem tyckte jag var konstig som åkte in för det. Dem trodde det var vinterkräksjuka. Men när jag hade förklarat för dem att hon hade Turners syndrom och hade vart förstoppad så tog dem sig en koll. Hon fick Alvedon, eftersom hon hade lite feber och sedan lavemang. Och min lilla tjej vart inte så speciellt glad, hon ville verkligen inte vara där. Och man känner sig så taskig samtidigt som det är för hennes bästa.
Iallafall så kom det ut lite hårda klumpar och vi fick åka hem.

Hennes läkare har gett oss ett medel som hon ska fortsätta med i 3 månader och det var ingen höjdare att ge henne det ikväll + hennes andra medicin. Hon vart jätte ledsen och upprepade nej många gånger. Men tyvärr så är det för hennes välmående som hon måste få den medicinen mot förstoppning. Men det känns verkligen skit jobbigt. Och det tar verkligen på mig.
Skulle hon fortsätta kräkas så ska måste vi åka in igen.

Men på onsdag ska vi till hennes läkare på undersökning och då ska tala om allt detta och hur jobbigt det är för henne. Tycker verkligen jätte synd om min lilla tjej, vill bara att hon ska må bra och slippa alla problem med magen och allt där till. Hoppas att hon blir bra snart.
Nu ska jag försöka sova lite och hoppas verkligen att hon får sova ostört inatt med inga kräkningar.
Natti natti

Seg dag!

Efter gårdagens alla överraskningar och kul med barnen så känner jag mig helt slut idag.
Och Lill tjejen mår Inge vidare heller. Hon hade lite spy kalas igår kväll och inatt så inte blev det mycket sömn för min del.
Hade tänkt ha en rensa dag idag efter dagarna går och om 19 dagar flyttar vi.
Men min ork har sprungit bort. Så det blir nu först att försöka hitta den och sedan sätta fart med tvätt och rensning och packning.

Igår var min sambo hemma över dagen och det var så kul när vi hämtade barnen på dagis och skolan, dem hade inte en aning om att han skulle komma. Och deras miner på det. Helt obeskrivligt! Men det värmde i hjärtat att se dem så lyckliga.
Värre var det senare på kvällen när han skulle ta tåget tillbaka. Ingen höjdare, men vi visste båda att det skulle vara den jobbigaste biten. Men nu får han förhoppningsvis komma hem igen om 14 dagar och då med en övernattning. Det kommer uppskattas mer än den igår.

Men om man nu då skulle försöka ta och få lite energi och börja fixa dagens måsten så det händer nått.

Måste ju bli klar någon gång. Och gärna så snart som möjligt.

Ha det bra

Ångest på hög nivå......

Jag hatar verkligen den här känslan, och att inte kunna se något ljus i tunneln någon gång.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lösa det, känns bara som om det blir mer och mer för varje dag som går.
Det finns liksom inget stopp,

Man försöker få en struktur på vardagen och allt där till, men hur ska man klara av det när denna ångesten kommer och går som den vill? Allt jag vill är att allt klaffar och blir bra. Känns inte direkt kul att ligga sömnlös på nätterna och känna någon form av panik i kroppen.

Försöker trötta ut mig på dagarna så att jag inte ska känna som jag gör men det funkar tydligen inte det heller.
Sen ser och hör man alla som har sådan tur hela tiden och det är klart man är glad för deras skull att dem lyckas med det dem gör. Och jag har ju iallafall någon tur, otur.. Så jag får väl nöja mig med det så länge, det är ju bättre det än inget alls...

Och med så mycket att se fram emot så borde jag inte känna så som jag gör. Men jag behöver nog fylla på med ny energi så kanske man orkar med detta ett tag till.
Jag göra ett försök imorgon att hitta energi att ta tag i allt igen.

25 dagar kvar....

Det är 25 dagar kvar tills vi flyttar och min rygg säger ifrån. Har vilat hela förmiddagen men det hjälper inte. Ikväll blir det en dos med liniment och så får vi se om det hjälper.

Så jävla typiskt att värken måste komma nu när man egentligen inte har tid att vila. Man måste ju hinna med en hel del per dag för att det inte ska vara så mycket sista dagarna, och inte kan man ordna med alla samtal som ska göras heller, eftersom det är söndag.

Och jag fattar inte vad jag har gjort heller eftersom jag inte pysslade med tunga saker igår. Så vart kommer värken ifrån, man skulle kunna tro att jag halkat i trappen igen men det har jag inte gjort heller.

Jag funderar på att lägga mig i badet lite senare och se om det hjälper eller inte. På tisdag ska jag iallafall på gym med instruktör och se om det kanske kan hjälpa min rygg att få tillbaka styrkan. Skulle behövas, och ska se om jag inte kan ta mig till simhallen med för att simma.
Förhoppningsvis har jag inte lika ont imorgon.

Ha en fortsatt trevlig och solig dag :)

Nu börjar ner räkningen...

Första februari, och om exakt 28 dagar flyttar vi :) så denna månad blir det inte att ligga på lat sidan. Har visserligen hunnit med att packa och röjt en hel del, men det är ändå ganska mycket kvar. Men jag tror att det kommer gå ganska fort att packa det sista.

Sedan kommer det roliga med att leta efter lastbil eller bil med dragkrock och släp så man kan få ner sakerna. Men det borde inte vara några problem.

Sedan hoppas jag att allt ska lösa sig för min sambo med fotboja, men det borde inte vara några problem.

Vad ska man säga om läkare???!!!

Förstår nu hur dem gamla människorna känner sig när dem inte får kontakt med sina läkare, när dem behöver det.

Min minsta tjej som har Turners syndrom har fått problem med sin mage vilket gör att hon inte kan bajsa normalt, utan är antingen sten hård ( då menar jag sten hård ) eller så är hon jätte lös. I tisdags så var jag på väg att åka in till akuten då skiten verkligen satt fast på henne. Men efter en stund i varmt vatten så kom det ut. Sedan vart hon lös. Jag pratade med Bvc den dagen och eftersom hon var på utbildning på onsdagen så hänvisade hon mig till hennes läkare på specialist mottagningen.

På onsdag morgon ringde jag specialist mottagningen för att få prata med läkaren, och fick då återkomma mellan 10-11. När jag ringde den tiden fick jag tag på hennes sekreterare som då lovade att läkaren skulle ringa upp mig så fort hon fick tid. Dagen gick och ingen läkare ringde.

Idag har jag ringt igen och blivit lovad samma sak. Men jag ringde även till mottagningen och fick då till svars att det är flera veckors väntetid och att det är typiskt Bvc att bara skicka vidare oss dit. Men dem tänker inte på att stackars Bvc sköterskan är ensam med tre olika byar att ta hand om. Och dessutom så var hon på utbildning. Jag tog bilen i min ilska och åkte ner till vårdcentralen och passade då även på att hämta Lill tjejens medicin..
Jag gick in till Bvc och pratade med sköterskan och hon blev nog inte heller så glad. Men hon hjälpte mig och vi har nu testat ett klips och vätskan kom ut och några små hårda pluttar. Och jag tror faktiskt inte att det kommer hjälpa.

Stackars liten säger jag bara att det ska behöva göra så ont att skita så man måste slå sig själv och gråta. Imorgon kommer jag personligen att åka in till mottagningen och kräva ett samtal. Nu får det vara nog med dessa läkare här uppe.

Ett samtal 5 minuter tar det, och hur många fika raster tar dem inte på sina arbets pass? Man undrar ju hur fan dem tänker. Inte på sina patienter iallafall.

Nu va det ett tag sen igen

Och jag har haft väldigt mycket att göra. Det närmar sig med stora steg och det finns att göra varje dag. Mycket som händer och det gör att mitt minne är just nu lika stort som en guldfisk haha.

Man glömmer hälften av dagen någon annanstans och det känns inte så bra alla gånger.

Måste försöka hitta minnet igen så man får ordning på det som ska göras.

Glömde iaf inte tiden hos läkaren med äldsta dottern iaf och det ska bli väldigt skönt att få henne kollad och se om det är något som stör hennes hälsa.

Återkommer senare om det, nu ska jag sätta lite fart med det jag har att göra idag.

En vecka med sjuka barn.

Nu har mina barn vart sjuka en vecka och inte är dem så mycket bättre än. Men ikväll blir det att försöka ta sig hem. Mamma min ska följa med så vi samtidigt så kan man hjälpas åt med barnen. Sedan får vi se om dem frisknar på sig under denna helg. Jag tycker inte om denna influensa som vi fått. Den verkar aldrig lämna oss ifred.

Och jag som har så mycket att stå i hemma och jag vill inte få samma dos av det som mina kids har. Finns ingen tid åt mig att ligga sjuk i en vecka. Eftersom jag flyttar om 5 veckor.

Nej nu tillbaka till mina sjuklingar.
Hejsvejs

Fixat!!

Nu har jag sökt dagis till två av barnen och pratat med skola så att skolbarnen får börja, och det var snabbt klart. Så nu hoppas jag bara att dagiset har platser så dem två som behöver det också kommer in tills beräknad dag.

Ska på möte med skolan och hoppas då att barnen mår bättre så att dem kan åka med och se hur det ser ut.

Min äldsta dotter frågad idag varför vi flyttade från Stockholm för fyra år sedan, och jag svarade som det var. Att vi skulle testa något nytt.

Men egentligen så har man inte något bra svar på det. Varför flyttade vi??? Jag vet inte, utan det var bara en sak man gjorde för att se om man kanske kunde lyckas bättre där än i Stockholm. Men som jag sagt tidigare så ångrar jag inte att jag flyttade. Har träffat många fina människor där, men tyvärr så finns det inte så gott om jobb.

Men det är tur att det finns Facebook, mobiler, mail så man inte behöver tappa kontakten med dem även när vi flyttat. För det vill jag inte göra.

Nu gäller det bara att se till att barnen blir friska så vi kan börja våran resa hemåt inom dem närmsta dagarna. Så att man kan få ihop hemmet och allt som ska göras innan flytten. Så snart kan vi börja räkna ner dagarna.

Sjukstuga här och kommer ingen vart.

Det är underbart att ha sjuka barn och framförallt när man inte kommer hem med dem. Inte direkt att man åker hem 25 mil ensam med fyra sjuka barn. Känns inte som någon bra idé. Men skulle behöva vara hemma så man kan söka jobb och packa, så man kan börja få ordning på torpet någon gång. Känner mer och mer panik över att få allt detta att funka men det är nog en väldans tur att man kan behålla lugnet i det iallafall.

Jag vet att allt kommet att lösa sig så fort man bara fått ordning på alla pussel bitar och jag får väl göra det jag kan härifrån och hoppas på att det löser sig jobb kan jag ju också söka det är ju bara att skriva ett cv och skicka in till olika bolag så det är vad jag ska göra denna dag

Ha en frisk tisdag jag har en sjuk. Hahaha

Söndag kväll

Och här sitter jag och kollar på så ska det låta, två av kidsen är sjuka och två är på gång. Idag har jag vart på Ikea och inhandlat knoppar till köket hemma så tror att det kommer bli jätte fint när man målat om det med. Sedan har vi firat en vän en liten snabbis och hemfördes beräknas bli imorgon om kidsen mår bättre.

Känns inte okej att sätta dem i bilen och köra 25 mil när dem är sjuka.
Men men det blir säkert bra någon gång. Huvudsaken är att dem blir friska och mår bra, sedan får det ta den tid det tar.

Alla kämpar......

Såg precis ett reportage om barnfattigdom, vilket fick mig att börja tänka ännu mer på hur mycket man kämpar för att inte behöva hamna i den situationen.

Jag har aldrig vart rik och inte heller haft en rik familj. Men jag har inte heller suttit hungrig eller inte haft kläder efter väder.
Min mamma har alltid kämpat och sett till att vi har haft det vi behöver och lite till. Och hon gör det än idag, även om hon inte har skyldighet eller det ansvaret längre. Men hon hjälper mig och min familj om vi har det svårt.

Och jag är just nu arbetslös och ensamstående och får ekonomiskt bistånd från socialen. Då mina inkomster inte räcker till. Så just nu är det precis så att man klara sig nätt och jämt. Men man strävar hela tiden efter att få ett jobb och få det bättre.
Det är en av anledningarna till att jag valt att flytta.

Jag vill inte att det ska gå så långt så att mina barn ska behöva gå hungriga eller inte ha kläder efter väder, man behöver inte vara rik, men det skulle inte kännas helt fel att någon gång kunna ha lite pengar över till sparande. Så man kunde åka på semester eller göra något riktigt skoj med sina barn.

Jag vet inte hur många familjer det finns som har känner samma som jag, men jag vet att det finns. Och jag gör allt för att mina barn ska få en sån bra uppväxt som möjligt. Och kämpar verkligen just nu som ensamstående för att uppnå mina mål, med att få ett jobb, och bli själv försörjande.

Det är det man strävar efter hela tiden men visst det är inte lätt, det är många arbetslösa med, som strävar efter samma sak men jag vet att jag en vacker dag kommer lyckas. Det handlar om att inte ge sig eller tappa hoppet.
När jag känner att jag börjar tappa hoppet så ser jag till att skaffa mig mer och ny energi. Och det brukar hjälpa, och att man har ett bollplank att prata med och kanske dyker det upp nya idéer som man kan testa.

Så alla som kämpar på att få det bättre, fortsätt med det ge aldrig upp. En vacker dag så kan man se tillbaka och känna att man faktiskt lyckades med att nå sina mål. Och sedan så har man då lärt sig på vägen att aldrig sätta sig i den situationen igen.

Som jag en gång fick förklarat för mig, händer något dåligt, så kommer det alltid något bra efteråt. Och det stämmer!
Det är något vi övat fram ända sen vi var nyfödda.

Tänk efter själva bebisar skriker när den är hungrig, gjort i blöjan, vill upp osv....
Och vi föräldrar ger dem mat, byter blöjan, tar upp dem osv... Så redan där lär man sig att det kommer något bra av allt som händer i livet.

Så jag kommer fortsätta kämpa, tills jag får min belöning. Och även efter det, så det inte försvinner igen.

Tänk på det ni!

Godnatt

Detta vart en jobbig dag......

Usch och blä för denna dag, och jag som hade sett fram emot en bra dag. Men började istället må illa vid typ 9.30 och det har ännu inte gått över. Trodde först att det berodde på att jag inte käkade någon frukost, men det hjälpte inte ens med att äta något.

Och det sista jag vill är att bli sjuk när man är ensam med fyra barn och måste se till att dem har mat och kommer dit dem ska.

Så jag hoppas verkligen att det släpper tills imorgon. För jag vill inte att det utvecklas till något värre.

Så nu bäddar jag ner mig och hoppas på det bästa har massa att göra imorgon.

Natti natti

Det är roligt nästan jämt när man är ensam

Ikväll har jag känt mig rädd igen. Och det känns inget vidare att gå och sova när man inte vet vad det är som man är rädd för. När jag var ute sista vändan så va det något som var på tomten intill, men jag såg inte vad. När jag sedan hade gått in och hade kollat klart på ett program på tv, och var i badrummet så lät det som om någon/ något var på antingen garaget eller soptunnorna. Tycket det var konstigt eftersom jag inte hört något utanför på väldigt länge. Gick ut en vända till men med ficklampa denna gång och det fanns inget där. Det snöar lite men det finns inte ett enda nytt spår på min tomt.

Jag gick in och ner i källarn för att häng lite tvätt och hörde då igen en massa konstiga ljud utanför källardörren. Och det konstigaste är att mina hundar reagerar inte.

Så man blir bara lite nojjig är det inbillning eller har jag missat något ute???

Hmm och jag som verkligen behöver sova. Har ju inte lite som ska göras utan det är både samtal och möten som står på schemat och det är ju inte kul att sitta med John blunds sömn grus i ögonen och gäspa hela tiden.

Hade faktiskt vart lite skönt att haft sin sambo hemma när man känner sig rädd.

Men men man får väl se hur många timmars sömn man lyckas få inatt......

Godnatt alla som kan ha det!

Håller alla mina tummar och tår!!!

Idag åkte min mor med kompis och deras hundar hem och tomt vart det :(
Men innan de åkte så hann vi ju med lite iallafall och det för att jag verkligen håller tummarna.
Och jag hoppas fler gör det, det skulle vara så skönt om det gick igenom.

Och sedan bara kunna bevisa att man gör allt som är bäst för sig själv, sambon och självklart våra underbara barn.

Det gör mig så fruktansvärt glad att veta att allt kommer kunna bli så mycket bättre och att mina barn kommer må så bra.

Mitt val mina beslut och jag vet att jag gjort rätt, äntligen så börjar man hitta vägen hem igen.....

Det är konstigt det här.....

Varför ska man alltid få ångest på kvällarna? Har haft en super trevlig och mysig dag tillsammans med min mor och en kompis och alla barnen och hundarna så klart. Men nu så här på kvällen kommer alla tankar krypandes och ligger och snurrar och snurrar. Dem verkar aldrig ta slut.

Men jag känner att det är så mycket man vill göra, men man hinner inte med. Tiden springer iväg och man får mer och mer ont i magen.

Förhoppningsvis så blir det bra i slut änden men just nu känns det inte så kul, när man vet hur mycket det är som ska göras.

Men förhoppningsvis så vill John Blund komma till mig om en stund och strö över lite sömngrus och tanke bortagning. Man vet ju att man inte kan göra så mycket på nätterna. Men min hjärna har tydligen missat den biten.........

Så nu är det bara att vänta och se......

Seg torsdag

Det märks att man har vart ledig ett tag, jag är helt färdig och orkar knappt göra ett skit. Men det är tur att det är fredag imorgon. Så det blir ju snart helg med lite mys med barnen, sedan så hoppas jag på att man är lite mer laddad inför nästa veckas händelser och jag väljer att ta dagarna som dem kommer.

Man kommer nog längst på det, och det brukar resultera i fler roliga saker och man hinner. Man ska vara spontan och göra vad som känns bäst för dagen.
Men visst har man måsten varje dag men gör man det direkt så brukar man ha lite tid över för att göra annat på.

Då var denna dag över...

Min dag började då inte på det bästa sättet. Efter en natt med lite och då menar jag lite sömn. Så fick jag ett sms när jag stod i dörren på väg att åka och lämna barnen på skola och dagis.
När jag senare var klar med det och hade förberett för att plugga lite hemma innan jag skulle iväg till skolan, så försökte jag ringa personen i fråga som skickat sms:et. För att höra vilka det var som hade reagerat så mycket över mitt beslut, men fick då inget svar. Så då sket jag fullständigt i det.
Och bestämde mig för att koncentrera mig på mitt skolarbete.

Jag är så trött på att det ska vara sådana missförstånd, dramatik och intiger i detta släckte.
Det här är inte Dallas, våra bästa år eller glamour. Detta är verklighet och tror nog att det är många som vill leva som dem gör i dessa serier.
Men om man väljer att leva in i en serie där det hela tiden ska vara någon form av intiger, dramatik och massa elände. Blanda inte in mig. Jag har mitt verkliga liv att leva i och vill inte vara inblandad i någon annans fantasi värld!

Och kan man inte skilja på verklighet och serier så kanske man ska söka hjälp. Innan det går över styr med det.

Som jag tidigare sa blanda inte in mig, jag har nog med mitt eget liv. Och om jag då sköter mitt och skiter fullständigt i hur andra handlar eller beter sig, så tycker jag att alla andra kan göra samma sak.

Det finns olika sätt att hjälpa andra och det innefattar inte att man ska klanka ner på den personen. Utan tvärt om är man en riktig vän så bör man lyssna och stötta den personen som kanske har det svårt i livet, och försöka hjälpa den med det man kan. Istället för att hela tiden bara klanka ner,och mena på att den personen alltid handlar fel i sina situationer.

Jag vet iallafall vad jag gör, och jag vet och jag har sett vilka som bryr sig på rätt sätt och det är mina riktiga vänner <3
Dem förstår min situation och stöttar mig istället.

Så nu blev det ännu en karamell att suga på denna underbara kalla natt.
Så det är bara att krypa ner i sängen och försöka sova en stund innan det är dags att kliva upp igen och fortsätta med allt som ska göras.

Natti natti

Fakta först innan man snackar........

Hmm trodde att folk lärt sig i vuxen ålder att ta reda på fakta först innan man snackar....

men tydligen så har dem inte det, och så vitt jag vet så är ju det bättre att ta reda på fakta på varför man handlar så som man gör..
Jag är så jävla less på allt detta snacka, jag gör det som är bäst för mig och mina barn.............

Och jag tycker att andra kanske skulle ta och göra det samma, och innebär det att man behöver flytta så gör man det oansett när på året.................

Jag har fattat ett beslut av min verklighet och passar det inte härskapet så är det upp till dem.
Både jag och mina barn ser fram imot det och det är det som betyder mest.

Sedan så kan ju dem som tycker och tänker en massa komma till mig istället och få den verkliga informationen om saker och ting istället för att snacka om saker dem inte har en aning om.


Börjar bli riktigt irriterad på hur folk håller på........................!

Här går det undan...

I måndags hade jag som sagt var lite att ta tag i och det gick undan måste jag säga.
Jag började måndagen med att ringa lite samtal och vid tio tiden på förmiddagen började jag ringa till banken och försökte få in en bokad tid för ett samtal om mina planer. Men fick då inget svar, så jag körde in till staden gör att fixa med allt som skulle fixa där inne.
Och det gick i högt tempo. Var förbi försäkringskassan och arbetsförmedlingen. Och måndagar brukar det alltid vara lång väntetid på arbetsförmedlingen men blev förvånad över vad lite folk det var där. Efter det så gick jag upp till kommunen och skulle lämna in ett papper, därefter bar det iväg till the phone house. Eftersom jag hade haft lite problem med min telefon under söndagen.

Där efter blev det en snabbis till Ica maxi för att inhandla lite mjölk och bröd och blöjor till minstingen.
När jag kom hem hittade jag en annons på arbetsförmedlingens sida på nätet och ringde direkt upp arbetsgivaren. Och jag hoppas verkligen att dem hör av sig så jag får komma in på intervju, skulle verkligen vilja ha det jobbet.

Och under hela denna tid så försökte jag få tag i min bank. Men bär jag inte fick tag på bankmannen så beslöt jag mig för att åka förbi istället och chansade på att han hade tid.
När jag kom fram så fick jag vänta en liten stund innan jag fick komma in men tid hade han.
Och jag la korten på bordet och han förstod situationen och skulle ta upp min ändan i delikation så nu får vi hoppas på det bästa.

Jag gick ut från banken med lite mer hopp på ett rätt val.

Ca 20 minuter efter fick jag ett samtal från mäklarfirman och den mäklaren jag ska få kommer tillbaka nästa vecka så hon skulle ringa mig i nästa vecka, och då blir det att boka in ett möte.

Så nu kära vänner ser det ut att bli en vecka med fullspäckat schema, för i månads skiftet februari/ mars så flyttar vi tillbaka till Stockholm.
Nu är det helt bestämt och vi känner att vi har gjort rätt val.
Så nu är det bara att räkna ner dagarna!

Men nu sängen så man har ork imorgon att börja den stora rensningen i huset.

Godnatt

Imorgon är det mycket på schemat

Jaha sista kvällen på detta jul lov och inte är det några barn som vill sova inte. Har två vakna barn i min säng och en vaken i sin säng bara en av fyra som sover.

Och imorgon är det fritids och dagis som gäller, kommer nog ha iallafall tre jätte trötta barn imorgon kväll. Men det kan ju vara bra det med.

Själv kommer jag nog också vara slut eftersom jag har många saker på schemat själv att göra. Och en hel del samtal att ringa.
Så det blir en dag med mycket att göra.

Men det ska bli intressant och se vad man får för besked och jag hoppas självklart på många bra besked.

Sedan ska jag även bråka lite med min handläggare på kommunen, och det brukar ju vara väldigt spännande, vad tror ni att hon har PMS eller är trevlig efter längre ledighet? Jag själv tror att hon har PMS... Så jag kommer bli väldigt förvånad om hon inte har det.

Nej nu måste mina kids sova annars kommer jag vara som en zombi imorgon .

Men sen va det ju de där med att sov, hur ska man kunna sova, när man vet vad man har att göra imorgon?

Längtar, längtar och längtar tills allt är klart och det kommer det nog att vara den här veckan som kommer.

Ska bli så skönt att få allt detta ur världen.

Natti natti på er!

varför har jag aldrig någon tur?????

Vad gör jag för fel? varför har jag jämt en sådan fruktansvärd otur? Det känns ungefär som att man har vart så jävla elak i förra livet och så självisk så att man blir straffad gång på gång i detta liv.
Är det inte det ena så är det det andra, Och får man något oväntat så blir följden av det tre gånger värre.
Jag fattar inte varför?  Vill ha ett fungerande liv med mer lycka än olycka men det verkar det vara svårt med.

Idag ville inte datan ta imot laddning och telefonen dog. jag har fått ordning på så att datan tar imot laddning men telefonen är fortfarande död. Och vet inte om jag kommer kunna få igång den heller.
Så nu sitter jag här mitt ute i ingenstans med en ikke fungerande telefon och alla samtal som man skulle göra imorgon lär inte bli av... Ingen kommer kunna få tag i mig och det ställer till mycket problem.

Jag vill ha min telefon nu........

Ångest och sömnlösa nätter....

Jag fattar inte varför? Har haft ångest i flera dagar för att jag inte kan göra saker som jag hade velat göra. Och har haft sömnproblem hur länge som helst.

Jag orkar inte hålla på så här längre. Det är inte kul att vara så jävla trött på dagarna men ändå inte kunna somna. Nu har jag legat i sängen och försökt att sova i 1 timme och allt man gör är att vända och vrida sig. Börjar bli lite jobbigt.

Sedan känner jag mig stressad istället när man kollar på klockan och inser hur lite man får sova. Med tanke på att minstingen vaknar vid 8 tiden varje morgon.
Vad trevligt det hade vart att kunna somna tidigt någon kväll så man fått mera timmars sömn.


Men imorgon så ska jag lägga mig kl 21 så kanske man har somnat när kl slår 00.00 eftersom det är dagis och fritids för barnen på måndag. Och jag vill inte köra barn ifall jag är sjukligt trött.

Många säger att jag borde ta sömn tabletter men NEJ TACK jag har barn och vill inte ha det. Och det ända jag tar o tablett väg är mina p-piller :) det ska mycket till innan jag tar Alvedon eller liknande värk tabletter. Tror inte ens att jag har några värk tabletter hemma. Bara barn Alvedon och barn Ipren.
Så det så.
Det finns ingen som skulle kunna få mig att ta sömn tabletter. Jag låter John Blund jobba istället och sömnen kommer när den kommer.

Men visst, det är fruktansvärt att bara ligga som jag gör och tankarna snurrar som aldrig förr. Men men dem ger sig också så småningom om.

Så nu ska jag försöka somna så får vi allt se hur lång tid det tar innan man lyckas.

Godnatt :)

Vill börja packa!!!

Hmmm vilken ångest man har, vill så gärna börja packa och rensa, men problemet är att jag inte har några kartonger att packa i. Känner mer och mer längtan efter att bara lasta på sakerna på lastbilen och sedan lämna allt skit bakom sig. Snacka om underbar känsla :)

Men förhoppningsvis så dröjer det inte länge innan man fått tag på kartonger och kan börja. Eftersom det kommer nog ta ett tag att rensa och sortera alla saker man har i huset, det gick snabbare från lägenhet till hus tror jag.

Och efter att ha bott i ett hus i fyra år så har man ju samlat på sig en hel del. Och vi får inte plats med allt i en lägenhet. Det är helt omöjligt...

Men men en vacker dag är allt klart och då åker jag och familjen till vårt nya liv :)

Jag fattar inte.....

Varför får vi inte ha våra åsikter eller tankar, Utan att någon ska ta åt sig eller att det ska bli världens diskutioner ??
Alla har sina tankar och åsikter och jag tycker det är så löjligt. Ta det här som har vart nu man får inte säga olika bakelsers smeknamn Disney klippte bort tre dockor från tomtens verkstad i Kalle på jul, och någon skola tog bort pepparkaks gubbarna ur lucia tåget och serverade inte pepparkakor. Och argumenten kring detta har vart otroligt på Facebook och andra internet sajter. Jag har mina åsikter och tankar kring detta men ältar det inte som andra verkar göra. Jag tar inte någons parti utan försöker hålla mig utanför.

Och det finns ingen som skulle få mig att ställa mig på dennas parti. Jag är mig själv och tycker och tänker precis som jag vill.
Och det finns ingen som kan ändra på det!

Men visst jag har hållit med om vissa saker men det gör mig inte till rasist.

Och hur skulle det se ut? Min Sambo är inte helt svensk och om jag nu skulle vara rasist borde jag då inte vara det mot honom med? Och det leder ju till att mina barn inte är helt svenska. Så det går inte ihop. Dessutom så har jag många vänner som är från andra länder.

Är man rasist så är man väl ändå det mot alla som inte är helt eller delvis svenska? Man kan inte gå efter hudfärg och mena på att man hatar andra för att dem har annan färg än vad man själv har. För hur vi än vänder och vrider på det så har blodet alltid samma färg oansett färgen på utsidan.

Men som sagt detta kommer nog aldrig att sluta. Det kommer säkert eskalera totalt innan detta får ett slut. Men jag kommer inte lägga mer energi på allt detta.

Jag älskar min sambo och mina barn och gillar alla mina vänner. Sedan spelar det ingen roll vart dem kommer ifrån.

Så det så..........

Efter en riktigt lat dag.....

Så är det ganska skönt att äntligen få gå och lägga sig.
Jag har haft ett långt samtal med sambon, och det känns så bra, att även han längtar och tycker det känns helt rätt att flytta. Visst är det tråkigt att flytta ifrån vänner som vi lärt känna här, men vi kommer ju komma och hälsa på dem och hoppas att dem kan komma och hälsa på oss med ibland.
Så nästa vecka ska jag prata med banken, till arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Sen måste jag börja kolla om dagis plats och skola i Stockholm, så man kan börja jobba direkt.
Och sambon ska ha kollegium igen på onsdag, och jag hoppas dem har något bra att komma med denna gång. Så han kan få komma hem på permis innan vi flyttar. Skulle ju vara nice om dem sa att han fick ta permis nu istället, eftersom an har skött sig så bra...

Och Så veckan där på har jag ett möte att gå på, och det ska bli väldigt intressant och jag kommer spela in det av säkerhets själ, litar inte alls på socialtjänsten. Dem har ställt till med saker förut och eftersom dem har personligt agg mot mig så vet man aldrig.

Man har lärt sig i livet att man ska vara riktigt försiktig med vad man säger till folk.
Men sedan har man ju sina riktiga vänner och vänner. Det kan ju vara bra om man vet vilka sina riktiga är.

Jag är en öppen människa men vet nog ändå vad jag säger och vad som händer i mitt liv. Och framförallt vem jag säger sakerna till.
Sedan är jag själv en sådan person som faktiskt kan lyssna utan att sprida saker vidare. Och jag vet vilka som är mina riktiga vänner.

Nej nu blir det sängen hörs mer imorgon!

Natti natti

Seg dag...

Imorse när jag vakna hade jag värdens ryggvärk och var fortfarande svin trött.
Men det är väl kanske inte så konstigt när minstingen blev väckt mitt i natten och höll låda ca 1,5 timme. Sedan så hade man alla stora barn i min säng vilket betydde att man typ haft 50 cm att ligga på. Med andra ord, min natt har inte vart bra.

Och jag som skulle ha gjort så mycket idag. Skulle behöva börja rensa i källaren och gå igenom och packa ordning allt så det är klart tills flytten.
Och för att se vad som ska vara kvar och vad vi kan sälja och vad som ska slängas.
Jag har ganska mycket att stå i ett tag fram över, det ända som är problem är att man inte fått tag på kartonger än.
Men det ska nog lösa sig iallafall.

Känns väldigt bra iallafall att vi tagit detta beslut nu, och allt kan bara bli så mycket bättre....

Så var första dagen slut på nya året !

Idag har jag haft en riktig slappar dag, och förstår väl inte varför egentligen. Det var alkoholfritt här hemma och tyckte inte att kl var för mycket innan jag gick och la mig.

Men men det har vart lite tv spel och tittat lite på nätet och nu på kvällen vart det film.

Jag har även pratat med min sambo och vi har bestämt till 98% att vi kommer flytta tillbaka till stockholm inom snarast framtid.
Jag ska prata lite med banken nästa vecka och framföra min plan sedan är det bara att sätta fart att söka jobb i stor stan men jag tror inte att det blir så svårt där. Man har ju iallafall lite kontakter det gäller bara att hitta ett som har bra tider, eftersom jag fortfarande är ensam när vi flyttar. Men förhoppningsvis så får min sambo fotboja då, så om allt går som vi tänkt så kommer detta bli toppen...
Det känner både jag och min sambo att vi gör nog ett rätt val denna gång...