Sömnlös igen!

Hmmm man går och lägger sig och känner sig såååå sjukt trött. Men så fort man lägger sig och bäddar ner sig i sin stora härliga säng, så blir man klar vaken och tankarna flödar som aldrig förr. Hur kunde det bli så här? Varför kan inte jag få ha det bra? Varför blir jag straffad hela tiden? Och om jag får lite tur så väntar ju oturen i nästa sekund? Varför?
Allt jag önska är att ha det bra, som hakuna matat, inga bekymmer. Jag försöker lägga det som hänt bakom mig och fortsätta framåt. Men jag blir hela tiden påmind av alla tankar. Ibland så önskar man att det fanns någon som anden i lampan som kunde slå in mina önskningar. Inte ens tomten nu till jul skulle kunna ge mig det jag önskar mig. Allt känns så meningslöst och hopplöst. Och när man inte ens kan få svar från olika arbetsgivare som man sökt jobb hos, gör ju inte saken bättre. Jag fattar inte varför dem inte bara kan skicka ett mail, så lång tid tar det inte att skriva ett ja eller nej tillbaka.
Man börjar ju tappa motivationen till det man ska göra varje dag mer och mer, känner nästan ingen glädje längre. Livet suger kraftigt för mig just nu. Det är mina barn som gör att jag kommer upp på morgonen. Utan dem hade jag gått under för länge sedan.
Och man får höra med jämna mellanrum att " ni kan inte komma längre ner nu botten är ju nåd, nu kan det väl bara bli bättre" aahh jo tjena! Jag måste ha hamnat i den bottenlösa sjön i sånt fall. Och jag kommer inte upp, inte ensam. Min styrka räcker inte till att ta mig upp. Man måste nog vara två.

En person sa till mig att " Du är stark, du klara allt. Men ibland har du för bråttom och stannar då upp, och ser då bara damm molnet du blåst upp."

Jag kunde då inte se att jag var en sådan person då, men nu har jag förstått innebörden med det. Och jag har lärt mig!
Visst jag vill inte bli svag men jag måste sakta ner och se till att allt följer med mig som det är meningen att det ska göra. Att stå ensam kvar och inte riktigt fatta vad som gick fel är inte kul.
Min sambo försöker stötta mig så gott det går, men det är alltid lättare att säga på telefonen gör si gör så. Än vad det egentligen är.
Nu försöker jag göra allt för att finna en lösning i detta problem, med allt som hänt och allt som är på väg att hända.

Mitt liv är uppochner och för tungt för mig att få det på fötter igen. Energin jag fick för ett tag sen försvann under helgen och det sista igår. Allt jag har kvar är sömnlöshet och tårar, men dem är nog också slut snart.