Jag är den jag är!

Jag har kanske inte haft den rikaste uppväxten i mitt liv, men jag har alltid haft min mamma som älskat mig och visat mig rätt och fel. Hon har gett mig det jag har velat haft även om hon kanske inte egentligen har haft råd., så har hon sett till att jag och mina syskon ska ha det bra. Hon har vart en bra förebild och jag skulle inte vilja byta henne mot någon annan. Jag älskar min mamma!
Jag struntade många gånger i vad hon sa när allt hon ville var att man skulle utbilda sig och gå klart skolan. men hon tvingade mig aldrig, vilket jag nu ångrar att jag inte lyssnade mer.

Jag har förlorat många av mina vänner som jag hade tidigare, när jag bodde i stockholm.
Vissa av dem när jag fick barn, vissa när jag träffade min sambo, och andra när jag flyttade 25 mil bort.
Jag kanske inte har vart  den bästa på att höra av mig till mina vänner, vilket jag ångrar.

Men nu sitter jag här i ett hus, mitt i ingenstans ensam med mina barn och vovvar. Och tänker tillbaka på den gamla goa tiden med vänner som fanns där för att bara snacka skit med, i tid och otid.
Men jag får skylla mig själv! jag klandrar ingen annan än mig själv för det.

Jag är den jag är och jag tvingar ingen att lyssna på mina problem eller lösa dem åt mig.
Jag är vuxen nu, och jag har lärt mig av mina misstag......

Och med det vill jag bara säga två saker; FÖRLÅT att jag vart en dålig dotter som inte lyssnat mer och vän som inte hört av mig mer än vad jag gjort....

Jessica